|
|
|
Evigt vandrande |
|
Jag går i evighetens väg, dystra mörka skuggor, täcker vägen, där jag går, och vinden viskar i mtt öra, gå på, gå på, gå på. Jag försöker ta skydd, ty, det börjar regna, det piskar mitt ansikte, blandas med mina tårar, men vinden viskar i mitt öra, gå på, gå på, gå på, Du store Herre, vart leder dessa vägar? Det enda jag vet, är att jag skall gå, och att vinden kommer viska i mitt öra, tills jag stupar, och dör. |
|
|
|
|
|
|
