|
Jag drar min lans...!
Vik hädan!
Ni som krossar dem,
som tror på eder.
Vik hädan!
Ni som tror älska,
är att glömma.
Vik hädan!
Ni som besudlar kärleken,
genom att påstå,
att det är ett av köttets,
alla lustar.
Må ni falla,
av eder egen missaktning.
Må ni drunkna,
i det hav av tårar,
som fallit för eder.
Träd fram!
Ödmjukhetens
ädla riddare,
ty,
för eder
finnes intet att frukta.
Träd fram!
Ni som tröstar det arma barnet,
och visar de orättfärdiga,
eder
barmhärtighet.
Ja, hälsade varen ni,
som kan förlåta!
En människa skall icke vara full av stolthet,
sannerligen säger jag eder,
hon skall vara full,
endast,
av värdighet.
Kärleken brinner,
såsom en evig låga för eder att se,
i detta mörker,
kallat liv.
Låt eder fyllas
av dess värme,
låt eder bländas
av dess sken
|
