|
Bittra tårar faller
för vännen,
som gått bort.
En ros har blomstrat
för att sedan,
vissna bort.
Men doften finns kvar,
minnen finns kvar,
inom mig.
De säger att tiden
läker alla sår,
kanske också detta
någon gång.
Fram till dess
blöder jag,
inom mig.
Faller i sömn
och drömmer,
om dig
min vän.
Bäckar rinner
och solen skiner,
du verkar vara lycklig
där du är.
Men allting är tomt,
det gör så ont,
utan dig... |
