La Serenata

I: I -VIII

Och Gud skapade en ängel av eld. Den ängeln kom att bli den mäktigaste av alla senare skapta änglar. Ja, så mäktig att den i vissa religioner har fått titeln Halvguden. Hans makt kom ifrån Gud, som gav honom kunskap. En kunskap som var förödande som det senare skulle visa sig.
Sedan skapade Gud fler änglar och alla var de likvärdiga inför Gud och varandra.
Den förstskapta ängeln brann av avundsjuka och högmod och kunde inte för en sekund erkänna sig likvärdig med de andra.
Ty, han var den förstskapta och vad viktigare var, hans kunskap var större.

Men han höll igen och visade inget utåt. Dels fruktade han Gud och dels var det ingen som ifrågasatte hans kunskap…

...Tills den dagen kom, då Gud skapade människan av lera.
Den första människan fick namnet Adam och till honom gav Gud en själ.
Själen, som i vissa religioner har beteckningen ande, var bara ett okroppsligt väsen.
Adam i sin tur, var bara en livlös lerklump.

Och Gud sade till själen:"Träd in i denna skapelse som jag är mest stolt över. Ty, alla mina föregående skapelser har jag inbringat liv med eld men denna skapelse är gjord av lera."
Själen ryggade undan i skräck och sade med en förtvivlad röst:
"O Gud, allsmäktige Herre, varför denna förnedring? Det enda jag ser är en kall och fuktig lerkropp, skall detta verkligen vara min boning?"
"Sannerligen vet jag vad du inte vet" svarade Gud.
"Träd in!"

Och själen trädde in i Adam genom munnen. När själen kom fram till Adams hals, sade Gud: "Stanna!"
Just då lyste hela Adams huvud upp och han öppnade ögonen.
Och Gud sade till Adam: "Sannerligen är du, den skapelse jag älskar mest och sannerligen vet jag också vad som är bäst för dig. Vem är jag Adam?" Och Adam svarade:
"Du är min Skapare, min Gud och ingen annan än Du kan veta mitt bästa."
Och sedan befallde Gud:"Se ner på din kropp, Adam. Titta noga så du vet vad du kommer ifrån och vad du är, utan Mig!"

När Adam såg sin kropp fick han panik, ty det enda han såg var lera och mörker. Han vädjade i förskräckelse:"Min Gud, rädda mig! Ty, jag vet nu, att jag endast är mörker utan Dig!"

Och Gud befallde själen att ta sin plats i Adams kropp…

II

Och Gud skapade Eva av Adams ena revben och sade:
"Jag är Herren, din Gud och vet sannerligen vad som är bäst för dig. Ty, för att du inte skall känna dig ensam, har jag skapat dig en följeslagare. Hon är av ditt kött och blod Adam. Du skall vara ödmjuk inför henne, såsom du är inför Mig, din Skapare…"

III

Och sedan tillkallade Gud alla sina skapelser och sade: "Jag är Herren, eder Gud och sannerligen ska ni göra det jag befaller. Ni skall falla ner på knä i ödmjuk beundran inför dessa två människoskapelser."
Sedan sade Gud "Ni skall icke känna er förödmjukade. Jag är eder Skapare och vet att ni har större kunskap än Adam och Eva. Men sannerligen har det något ni saknar; Kärleken.
Ni är enbart skapta för att tjäna Mig, eder Gud.
De i sin tur är skapta för att älska Mig och varandra..."

IV

Det var då allting brast för den förstskapta ängeln. Han skrek i vrede och förtvivlan "Du är Herren, min Gud och sannerligen borde du vara den Rättfärdige. Jag är skapt av eld. De är skapta av lera. De skall falla ner på knä inför mig."

Och Gud sade: "Tvivlar du på att jag är den Rättfärdige? Tvivlar du på att jag vet vad du inte vet?"
Den förstskapta ängeln svarade:"Sannerligen är du Herren, min Gud! Men när det gäller denna människoskapelse som Du är så stolt över, har jag mina tvivel. Ty, de är svaga och inte värda att falla ner på knä inför!" Han fortsatte med högmod i rösten "Om du nu är den Rättfärdige, vill jag att Du ger mig tid att bevisa detta för Dig.
Sannerligen kommer jag få denna människoskapelse att vända dig ryggen.
Sannerligen kommer jag också att få denna människoskapelse att göra allt som Du inte älskar.
De ska synda så mycket inför Dig, att varken de ska kunna möta Din blick, eller Du deras."

Och Gud sade:"Sannerligen vet Jag vad du inte vet. De har fått den största gåvan av alla. Med kärlekens hjälp, skall de kunna hävda sig mot dig och älska sin Gud. Jag är den Rättfärdige och skall ge dig tid, bara för att visa att du kommer falla av din egen missaktning..."

V

Sedan vände sig Gud till Adam och Eva: "Jag är Herren, eder Gud och älskar er över allt annat. Håll er till Mig för alltid. Ty, Jag vet sannerligen vad som är bäst för eder. Från och med nu, får min förstskapta ängel namnet Djävulen och från och med nu är han den ena av era två största fiender.
Den andra, finns inom er, men den skall aldrig kunna skada eder så länge ni gör vad jag säger.
Ty, jag vet sannerligen vad som är bäst för eder."

Adam och Eva föll ner på knä inför Gud och sade: "Du är Herren, vår Gud och sannerligen vet du vad vi inte vet. Vi fruktar Djävulen och det inom oss och vet att bara Du kan skydda oss."

Och Gud sade "Så länge ni gör det jag säger..."

VI

Och Gud bredde Edens Lustgård under deras fötter och sade "Jag är Herren och sannerligen vet Jag vad ni älskar. Detta skall bli ert hem för evigt, så länge ni gör det Jag säger.
Ta hand om djuren, ty ni är deras herrar. Ät av alla växters frukter, ty de bär endast frukt för eder skull.
Men ett träds frukter får ni inte äta av, ty om ni förtär detta träds frukt, kommer Djävulen få er i sitt grepp.
Jag är Herren, eder Gud och vet sannerligen vad ni inte vet."

Och Adam och Eva levde i frid i Edens Lustgård.
De älskade sin Gud och Gud älskade dem. De lekte med djuren, ty alla djur var ödmjuka inför dem. De åt av alla sorters olika frukter, men såg noga till att aldrig äta av Det Förbjudna Trädet.
Ty, det skulle vara illavarslande.
De var lyckliga och ville inte ha något med Djävulen att göra…

VII

Så kom ändå den dagen, då Adam och Eva blev besegrade av Djävulen.
Ty Djävulen visste det Adam och Eva inte visste.
Att den fiende som Gud hade varnat dem om, den fiende som slumrade inom dem, skulle ta dem i sin makt så fort de föll för hans frestelse.
De åt av Kunskapens Träd och blev förvisade ut ur Edens Lustgård…

VIII

Och Herren sade: "Sannerligen är Jag Förlåtaren, eder Gud. Men också den Rättfärdige. Därför kan Jag icke gå emellan er och eder fiende, som ni väckt till liv; Begäret.
Djävulen kommer att fresta eder och Begäret kommer göra allt i sin makt för att få eder att falla.
Jag är Herren, eder Gud och sannerligen säger Jag till eder: Var vaksamma, ty Begäret är omättlig och ju mer ni faller för Djävulens frestelser, desto starkare kommer Den att bli."

Jag är den Allsmäktige och sannerligen säger jag till eder: För att bli odödliga igen måste ni dö och eder främsta uppgift på Jorden måste vara att tygla Begäret. Ty, Den är odödlig och nöjer sig först när Den har tagit eder själ i sitt våld. Då kan Jag inte göra något för eder längre.
När Kärleken är besegrad kommer ni förvandlas till stoft och förbli döda.
Jag är Herren, eder Gud och sannerligen vet jag vad ni inte vet..."

II: IX - XVII

Och människosläktet bredde ut sig på Jorden.
De hade för längesedan glömt sitt löfte till Gud.
Det kunde inte finnas ett annat, mycket bättre ställe, för dem att vara på, tänkte de i sin enfaldighet.
Världen var deras hem. Inte kunde det finnas en fjärran plats, där träden bar frukt endast för deras skull?
En fjärran plats, där djuren var ödmjuka och såg människan som sin herre?
En fjärran plats där evig frid råder?
Nej, det var omöjligt...

X

Och människosläktet föll gång på gång för Djävulens frestelser.
Ty, de kunde inte skilja rätt från fel. De dödade varandra och våldförde sig på sina kvinnor.
Föräldrar dräpte sina barn och barn dräpte sina föräldrar.
Allting var i fullständigt kaos!

Deras omättliga begär och Djävulens frestelser till att utöva ondska, höll på att bli deras undergång.
De behövde hjälp av sin Skapare.
Och Gud hjälpte dem...

XI

"Jag är Herren, din Gud och din uppgift är att sprida Mitt ord till människosläktet."
Tala till dem och säg:
"Att Jag är Herren, deras Gud och valt dig för att visa dem den rätta vägen.
Att Djävulen kommer att hålla dem i sitt grepp så länge de inte tyglar begäret.
De skall följa denna Lära och dess tio budord, ty då förlorar Begäret sin makt över dem."

Tala till dem och säg:"För att kunna älska Mig,
måste de först lära sig att älska varandra..."

XII

Men det tog inte lång tid, förrän människosläktet åter vände Gud och Läran ryggen.
De ville inte veta av en Skapare som talade om Kärlek istället för Hat och låta leva istället för dräpa.
Visst fanns det de som höll sig till Läran och dess tio budord, men de var sannerligen få och de blev förföljda och dödade.

Återigen var människosläktet i Djävulens grepp.
Återigen behövde de Guds hjälp.
Och återigen hjälpte Herren dem...

XIII

"Jag är Herren, din Gud och sannerligen vet jag vad som är bäst för ditt släkte.
Tala till dem och säg:
Tror ni verkligen att Jag skämtade med er när Jag gav er de tio budorden?"
Tror ni verkligen att ni kan rättfärdiga era handlingar, genom att skylla allt på Djävulen?"
Inser ni inte att Djävulen endast får makt av eder omättliga begär?

Tala till dem och säg:
"Älska era medmänniskor, såsom ni älskar eder själva..."

XIV

Guds största gåva till människan var Kärleken. Men människan kunde inte hantera en sådan mäktig och på samma gång, ömtålig gåva.
Kärlek i människosläktets händer, kunde liknas vid att slänga pärlor till svinen.
Nu när Läror och Profeter och Budord väl hade kommit, letade Ondskan nya sätt att fresta människorna på.

Den fann det,
i form av de sju dödssynderna...

XV

Nu dräpte människor varandra för pengar och kallade det överlevnad.
De drack sig berusade och våldtog sina egna och varandras kvinnor och barn.
"Älska dina medmänniskor, såsom du älskar dig själv."
Ha!

Återigen blev de Gudstrogna förföljda och dräpta.
Och Djävulen gapskrattade...

XVI

Och Gud hjälpte människosläktet än en gång.
En ny Profet med en ny Lära.
Denna Lära var dels en sammanfattning av de föregående, dels var den det ultimata vapnet för att kunna besegra Djävulen.
Ondskan kunde ha besegras redan när den första läran kom, men nu hade människans begär vuxit sig så stark, att det var begäret som var herre över människan och inte tvärtom, såsom det borde varit.
Således var denna Lära också mer strikt än de andra.
Ty, människosläktet höll ju på att gå förlorad...

XVII

Tala till dem och säg:
"För att bli herre över ert begär, skall ni fasta i trettio dygn varje år. Ni skall inget äta eller dricka så länge solen är uppe. Från skymning fram till gryning, får ni äta hur mycket ni vill.
Ju svårare ni har att hålla fastan, desto mer skall ni förstå vad Begäret gjort med er.
Sannerligen är Jag eder Gud och sannerligen vet Jag vad ni inte vet.
Tala till dem och säg:

"Ni skall icke förtära alkohol. Ty, det kan leda till fördärv och elände.
Ni skall förvara era pengar i era plånböcker och inte i era hjärtan.
Håll er borta ifrån de sju dödssynderna.

Jag är Herren,
eder Gud och sannerligen vet Jag ert bästa."

" Sannerligen har de något ni inte har; Kärleken..."

"...Se ner på din kropp Adam, titta noga så att du vet vad du kommer ifrån och vad du är utan mig..."

"...Sannerligen kommer jag få denna människoskapelse att göra allt du inte älskar..."