|
Samhället i Focus |
En klasskamrat anklagade mig för att vara vis idag. Ha! Nonsens... Men... vad är det som är fel? Vi läser om västvärldens individualistiska syn, kontra den österlänska kollektivistiska... Jag som svensk förstår inte det tänkandet sade han (alltså det kollektivistiska). När våra barn fyller 2 år får de en skylt på dörren till sina rum som säger: "Knacka innan du går in!" Allt för att lära barnet att det är en individ. Att lära barnet att det skall vara självständigt... Han kunde inte svara mig varför isåfall självmordstatistiken är högre i ett individualistisk samhälle? Hur det kommer sig att skilsmässostatistiken är högre? Varför barn lider mer av psykologiska problem? "The american dream" spottar oss i ansiktet med slogans som ensam är stark, du ensam kan klara det etc. Sanningen vet de som kan se att i verkligheten blir vi (i samma stund vi går på detta dravel) ett objekt, en marionettdocka som vinkar, bugar och förnedrar oss själva. Allt för att vinna vår, -den materiella Gudens, gunst. Visst fan är det en paradox! Vi i västvärlden tror faktiskt att vi är fria och självständiga. Vilken patetisk illusion det är! Vår frihet slutar i samma stund vi lyfter telefonluren, då vi köper mjölk på Vivo...då vi slår på TV:n. Om vi bara var medvetna hur ofria vi egentligen är tror jag att vi äntligen skulle kunna vakna upp ur vår dvala och inse, ja för en gångs skull förstå... Det oerhörda i att vi behöver varandra. Behöver varandra till att leva och fortleva. Vi behöver inget jävla kapitalistiskt samhälle som förser oss med mat, eller för att kunna träffas. Inte fan behövs någon utomstående kraft för att göra barn så att vår art fortlever, heller. Nej tack! Det klarar vi nog själva. För se; samhället behöver oss (för att ett fåtal feta grisar skall bli ännu fetare och grisigare), men vi behöver inte samhället. Men så länge vi går med på dess lömska spel är vi fångade och slagna i bojor. Så kom inte här och säg att du är fri....! |
|
